50 år sedan Björn Borgs första Wimbledontitel – och Båstad utan Borg

Femtio år. I juli 1976 klev en 20-årig Björn Borg ut på gräset i All England Club – och lämnade London som mästare utan att ha tappat ett enda set på vägen. I finalen besegrade han Ilie Năstase med 6-4, 6-2, 9-7. Det var den första av fem raka Wimbledontitlar, en svit som fortfarande definierar svensk tennishistoria.

Jubileet har inte gått obemärkt förbi. ATP-touren uppmärksammade 50-årsminnet med en egen jubileumsartikel. Och firandet blir dubbelt i år: den 6 juni fyllde Björn Borg 70.

Mästaren som satte standarden

Triumfen 1976 gjorde Borg till den moderna erans yngste Wimbledonmästare – ett rekord han behöll ända tills Boris Becker vann turneringen 1985. Att gå genom hela tablån utan setförlust, med en finalseger mot en spelare av Năstases kaliber, var ett styrkebesked som få hade sett komma från en 20-åring.

Det som följde är välbekant: fyra titlar till, år efter år, till och med 1980. Fem raka Wimbledontitlar på gräset – underlaget som egentligen inte skulle passa en baslinjespelare från Södertälje. Ett halvt sekel senare är det fortfarande den bilden av svensk tennis som världen bär med sig.

Jubileumsåret – utan en enda Borg i Båstad

Just nu pågår Nordea Open i Båstad, den svenska tennissommarens självklara mittpunkt. Men i året då pappans första Wimbledontitel fyller 50 saknas namnet Borg helt i tablån. Leo Borg, 23, fick inget wildcard till hemmaturneringen i år. Han är rankad runt 533 i världen och spelar för närvarande på ITF:s M15-nivå. Inte heller i Wimbledonkvalet fanns han med.

Wildcarden till huvudtablån i Båstad gick i stället till Grigor Dimitrov och det franska tonårstalangen Moïse Kouamé. Max Dahlin är därmed ende svensk i huvudtablån. "En dröm sedan jag var liten", sade Dahlin om sitt wildcard.

Det är en talande kontrast. För 50 år sedan stod en svensk 20-åring överst på tennisvärldens största scen. I dag bärs det svenska hoppet på hemmagruset av en ensam wildcardspelare, medan arvtagaren till det mest klingande namnet i svensk idrott slipar formen på tourens lägsta nivå.

Arvet väger tungt

Att vara son till Björn Borg och spela tennis är att leva med en måttstock ingen kan nå upp till. Fem raka Wimbledontitlar, statusen som den moderna erans yngste mästare fram till Becker – det är siffror som hör hemma i historieböckerna, inte i en rimlig kravbild på en 23-åring som kämpar på ITF-touren.

Men symboliken går inte att blunda för. När ATP själva lyfter fram 50-årsjubileet av triumfen 1976, och när Båstadpubliken samlas till ännu en turneringsvecka, är frånvaron av namnet Borg det som skaver. Svensk herrtennis har inte råd att vara nostalgisk – den behöver nya resultat, inte bara gamla minnen.

Den som vill se framtiden får i stället rikta blicken mot Dahlin och veckans matcher på Centre Court i Båstad. Nordea Open avgörs med final söndagen den 19 juli klockan 14, med 612 620 euro i total prispott. Femtio år efter Borgs genombrott i London är det där, på hemmagruset, som svensk tennis letar efter sin nästa berättelse.